Vilket är roligast, skörda eller så?

Skördetiden är här, och jag lagar middagar med mat direkt från landet. Härligt att inte öppna kylskåpet utan att gå ut och hämta istället. En känd barfota man ,som jag haft äran att arbeta med, beskrev känslan som att man kände sig rik. -Att man känner sig rik av att kunna gå och skörda egenodlat. Jag måste medge att jag känner mig rik och priviligierad att ha det stora utbudet av mat alldeles utanför köksingången.

Men hur känslan än sprider sig i min kropp när jag skördar få jag erkänna att för vart steg jag närmar mig köket försvinner känslan mer och mer. Jag är inte någon bra kock. Däremot är jag expert på att avnjuta god mat. Ska det bli någon god mat i mitt kök, då får jag förlita mig på min mors recept. Min mor som under hela sitt yrkesmässiga liv har förgyllt människors liv med god mat. Så recepten är välbeprövade. Men oavsett om jag lagar mat med recept eller ej så kommer jag aldrig ifrån att den största glädjen odlandet ger mig, det är ändå i själva processen. Längtan efter att få se något växa och ge växterna dom bästa förutsättningarna.

I dagarna framöver är det förädling av grönsakerna som gäller. För vad är mer lyxigt än att i vinter kunna plocka fram sina burkar med inlagd gurka och syltade tomater. Frysen börjar bli full av ärtor och bönor. Mixern går på högvarv för att göra tomatsåser som fryses in och sätter piff på den mest vardagliga köttfärssåsen. Jag hackar dill, persilja och basilika och fryser in, då jag har ett överflöde just nu som jag inte hinner använda upp innan det förvuxit. Potatisen plockas upp och läggs i flätad korg och ställs mörkt och svalt i förrådet. Likaså med morötter rödbetor och palsternacka.

Avslutningsvis gjorde jag varsin kantarellmacka av svamp som plockats utanför tomten. Jag kan snabbt konstatera att jag verkligen bor i ett skafferi och att det är helt fantastiskt att både odla och skörda trots allt.