Pelargontanten

2017 var året då jag officiellt gick ut med att jag blivit tant.
Jag har märkt att det långsamt smugit sig på. Det som utlöste mitt erkännande är min nyfunna förälskelse för pelargoner!

Jag tror att vissa saker måste få mogna fram, och att man uppskattar olika saker med åren. Det är nog så vi människor fungerar. Vilda fartfyllda nätter på stan byts ut mot tidiga kvällar i soffan under en filt och med raggsockor på. Idag uppskattar jag det sistnämnda så mycket, men för 10 år sedan var soffmyset uteslutit. Precis så är det med pelargonerna. Det var uteslutet för 5 år sedan men nu kan jag inte tänka mig en säsong utan dessa vackra väldoftande skönheter.

Därför är det nu tid att väcka pelargonierna från sin vinter vila. Jag har haft mina pelargoner i uterummets mörkaste hörna. Svalt och mörkt. Men absolut inte frost. Jag planterat om pelargonerna, skakar av den gamla torra jorden och planterat i ny näringsrik planteringsjord. Klipper av alla stjälkarna så dom blir 5-7 cm långa allihop. Det är på så vis som jag får knubbiga kompakta pelargoner som jag så gärna vill ha.

Sedan ställer jag mina nyfriserade och nyplanterade pelargoner ljust och svalt. Vattnar 1 gång i veckan ca och då har jag gödning i vattnet vid vart bevattnings tillfälle. Snart kommer dom växa till sig och bli gröna igen.

Sedan när första blomställningen visar sig kniper jag av den!  Jo det är sant… då kommer plantan lägga sin energi på att buska till sig och på så vis kommer det bli ännu kraftigare plantor och med det också en rikligare blomning. Brutalt kan tyckas men så värt det.

Hoppas du också låter tanten i dig ta plats detta året. Det är faktiskt en härlig känsla!