Det är ren lycka att se när något växer. Processen när liten blir stor, oavsett om det är barn, djur eller växter. Visst finns det en viss skillnad och kräver olika engagemang men man vill ju att det ska lyckas oavsett.
När jag tidigare år odlat kål har inte vägen från liten till stor varit helt utan komplikationer. Jag älskar kål, både att äta och att titta på. Kål är vansinnigt vackert tycker jag och jag är inte ensam om att tycka kål är gott.
Kålfjärilen är inte sen på att hitta mina odlingar. Den lägger sina ägg på undersidan av kålbladen. Äggen är matt gröna, små och runda och kläcks efter ca en vecka. När äggen kläcks föds det larver och larvernas huvudsyfte är att äta sig stora och feta för att sedan bli fjärilar. De äter upp ALLT på bladen förutom bladnerverna så det ser ut som det enbart står skelett kvar.
Det går att bekämpa kålfjärilen och med bäst resultat om du gör det i förebyggande syfte. Att täcka kålplantorna med en fiberduk eller ett kålnät är det bästa och då ska du naturligtvis göra det innan fjärilen har hittat till plantorna. Det gäller att vara noggrann och inte lämna minsta springa för nog hittar fjärilen dit i så fall.
Skulle larverna ha befäst din planta så finns det bekämpningsmedel som är godkända att använda även på grönsaker, frukt och bär som ska ätas. Det är viktigt att medlet träffar själva larven, annars ger det ingen effekt. Du måste behandla varje planta noggrant och spruta både ovan- och underifrån för att inte missa några larver samt upprepa behandlingen med 1–2 veckors mellanrum. Bekämpningsmedlet består av rapsolja och pyretrum och går att köpa i trädgårdsbutiker.
Kålen jag odlar för att äta odlar jag i pallkragar men jag odlar även kål i rabatterna för att det är vackert. Att mixa blommande och ätbart skapar en spänning i trädgården och ger vackra kontraster. Tänk dig en skir jätteverbena högt flygandes över en rödkål som är stor och robust i marknivå.
Lämna ett svar