Detta inlägg borde jag inte skriva, det inser jag redan. För jag har aldrig lyckats helt perfekt med mina tomater. Varje år lyckas jag till 90%, aldrig helt 100%. Jag kan absolut säga att jag är växthusexpert. Att jag är en jäkel på trädgård och odling. Därför kommer jag inte ge mig innan jag även kan titulera mig som tomatproffs. Men vägen dit är krokig för mig.
Jag vet hur jag skall göra i praktiken men ändå blir det inte som jag tänkt. Jag får alltid pistillröta på några av mina tomater. Det är en svart fläck som gör att tomaten ruttnar från undersidan.
Pistillröta beror på att man har vattnat ojämnt och att växterna har fått kalciumbrist. Kalciumbristen visar sig omedelbart på växterna, därför är det inte så lätt att justera detta i efterhand. Det gäller att man är med från början. Med att vara med från början menar jag att man får ha en gödning som innehåller mycket av kalcium. Kalcium gör att växten kan transportera näring från rot till topp.
Jag började göda för sent, jag inser det, pistillröta kan man få om det är för fuktig luft eller ojämn bevattning. Jag kunde häva angreppen på mina tomater genom att tillföra aska som jag tog från kaminen. En deciliter per planta, en gång i månaden. Det har gjort att jag inte har fått fler nya tomater med röta.
Nu toppar jag mina tomater. Det är för att kraften inte skall göra att plantan växer på höjden och kraften går åt till det, utan nu vill jag att kraften skall gå till att alla tomaterna skall hinna bli stora och mogna innan säsongen är över.
Jag sparar även frön nu på de sorter som har blivit årets favoriter. Jag pillar ut några frön av var sort och lägger i en servett som jag viker ihop och förvarar i skafferiet på en torr och mörk plats. Det kommer bli fina plantor till nästa år.
Att kunna plocka sina solvarma tomater och servera till kvällens middag är lyxigt. Mitt favoritsätt att äta tomater är i skivor med mozzarella, hackad basilika, samt lite balsamicodressing och flingsalt på toppen.
Lämna ett svar