Återblick.

2020 ett kul år att skriva i kalendern, 20 20! Alla dessa år, som blandas ihop mer och mer ju mer avstånd man får till dem. Det man trodde hände för 3 år sedan visade sig vara 8 år sedan. Och det som hände för 8 år sedan var i själva verket 14 år sedan. Och så vidare, känner ni igen er?

Mitt år 2019 när jag nu väljer att se det i backspegeln blev bra. Det blev riktigt bra till och med. Eller var det i år som tomaterna fick fläckar och salladen uppäten av larver?

-Nä, jag ser mitt 2019 som lyckat.

Det var 2019 som blev året jag för första gången inte sådde allting för tidigt. Det året som alla plantor var lagom stora att plantera ut i växthuset, lagom till att värmen kom.

Eller var det 2019 som var året då min man åter igen någon gång i mars fick med machete svärd hugga sig fram igenom djungeln som växt sig allt större i vår hall, för att komma fram till sina garderober?

-Nä, jag minns min frösådd som väldigt lyckad 2019.

Det var 2019 som blev det året då jag fick så mycket vackra persikoblommor i växthuset. Där blommorna doftade och var så bedårande vackra att jag aldrig ville att de skulle vissna.

Eller var det 2019 som var året då jag fick skyhöga elräkningar för att svinkalla frostnätter gjorde sig påminda lagom till att mina blommor på persikoträden skulle pollineras. Det som gjorde att jag fick sömnlösa nätter och fick springa in och ut med filtar och täcka alla blommorna för att de skulle klara sig.

-Nä, jag minns blomningen 2019 som väldigt lyckad.

2019 var det året som hela min trädgård blommade vit av pioner, som vajade i vinden som primadonnor. Som högfärdiga översittare med rätt att vara malliga över just sin skönhet, och de blommade länge.

Eller var det 2019 som blev det året då jag hade rekordmånga pioner som blev angripna av löss och jag upptäckte det alldeles för sent, och att de pioner som kom till blom knäcktes av slagregn och vind lagom när de var som vackrast.

Nä, jag minns mina pioner 2019 som vackrare än någonsin.

Det var 2019 som växthuset blev mer utnyttjat än någonsin. Så mycket vackra citroner i växthuset, så mycket härliga och lugna växthuskvällar med familjen, och så oändligt mycket skörd och grönska som växte sig stort och lyckat.

Eller var det 2019 som citronträden inte satte några kart. Eller var det inte någon i min familj inklusive mig själv som hann med att njuta av sommarkvällarna i växthuset, eller där mycket torkade och dog för att jag glömde vattna.

-Nä, jag minns mitt växthus som så oändligt uppskattat även 2019, ett rum som jag aldrig skulle vilja vara utan.