
Årets sista blogginlägg, det känns märkligt att ett år kan gå så vansinnigt fort. När jag var barn och hörde vuxna i min omgivning säga “tiden går bara fortare och fortare för vart år som går, men jag blir inte en dag äldre”. Då tänkte jag att de var riktigt snurriga. Tiden går ju precis i samma takt hela tiden, dessutom är ett år som en evighet. Så tänker jag inte längre, för nu är det mina ord… tiden går verkligen fortare och fortare för vart år.
Att blicka tillbaka är inte lika roligt som att blicka framåt tycker jag. Men det är nödvändigt för att ta med sig lärdomarna till framtiden. Hur var 2021 egentligen? Vad fungerade och vad fugerade inte? Hur blev odlingarna och varför blev det så?
Mitt år började med kyla. Det var så kallt och så vansinnigt mycket snö som dessutom låg kvar länge. Det är ovanligt och chockerande för mig som bor i södra Sverige. Därför hittade jag inte heller motivationen för odlingen förens ganska sent. Därför fick jag mer tid av att bara njuta i växthuset, vilket jag uppskattade! Paprika och chili blev stressigt att få fram, och därför en sen skörd.
Min och Hannas Podd har gått bättre än någonsin och vi fick har fått massor med nya lyssnare. Tänk att vi kan få sitta och prata med varandra i timmar och folk tycker att det är intressant och lärorikt. Det skulle lärarna i skolan vetat när de gång på gång förgäves försökte tysta mig. Om jag vetat att man då kunde få lön för att prata så skulle jag haft något till mitt försvar.

Jag upptäckte en ny förälskelse, Begonian. Vilken makalöst komplett sommarblomma det är. Står emot torka och stekande sol lika väl som en skuggig plats. Det bästa är att det finns i alla former och färger.
Jag förgrodde potatisen i mjölkförpackningar i växthuset. Vilket bidrog till att jag kunde skörda egenodlad potatis till midsommar.

Tomaterna fick vara en del av underbara sallader och illbehör som jag gärna åt med ett rostat surdegsbröd. Jag spenderade sommarkvällarna vid dammen som så många gånger övergick till natt innan jag kommit i säng.
Kålen som är både enkelt och roligt att odla om den inte angrips av fjärilslarver. Jag lärde mig att jag var tvungen att ha nätet på hela säsongen för att själv kunna få skörda och äta några vackra huvud.

Hösten kom lika förvånande och snabbt som tidigare år, men ändå var man inte beredd och klar med sommaren.

Julen firades traditionsenligt i växthuset med en lunch bestående av sill innan det blev julaftonskväll och kylan tvingade oss in.

Sammanfattningsvis har 2021 varit ett bra år. Eller hur var det nu? Kommer vi bara ihåg det som var bra, eller det var verkligen så bra som ovan. Det kanske inte är meningen att vi ska komma ihåg misslyckanden, det kanske inte ens är meningen att vi skall blicka bakåt och minnas?
Jag ser på framtiden med tillförlit och med glädje om att ett nytt odlingsår snart är här igen. En snabb återblick har gett mig känslan av framtidstro. Nu stänger jag 2021 och lägger fokus på 2022. Hoppas att du följer med mig även under året framöver!
