Jag har alltid velat ha persikor i mitt växthus. Jag bestämde mig redan innan vi gjorde muren att jag ville ha öppna jordbäddar till dessa. När muren murades gjordes en ram för träden så att rötterna kan växa ner under växthuset och leta sig ut så småningom.
Jag valde persikoträd som heter ”Pippi”. Hade aldrig hört talas om den sorten, fanns ingen info att tillgå på nätet och i handelsträdgården visste man inte mycket heller. Så det blev ett ”wild card” i mitt växthus. (”Frost” är en mer beprövad sort om du inte vill chansa som jag har gjort.)
Att ha träd, vinrankor och stora växter i kruka blir på sikt inte bra. Växterna behöver mer utrymme att kunna utvecklas. En generell regel är att växter behöver lika stor plats för rötterna som dom är stora upp till.
Mina persikoträd ska jag spaljera upp längs med ena långsidan på växthuset. Då tar dom inte så stor plats och så ser det så vackert ut. Problemet är att jag får vänta många år innan jag får det resultat som jag önskar. Men jag intalar mig hela tiden att det är det som är tjusningen, att man inte kan hasta fram ett bra resultat, kanske det är det som gör att vi trädgårdsmänniskor aldrig tröttnar!
Men innan vi kunde plantera så skulle alla fönster putsas. Och jag hade förstklassig hjälp!