Top

Rebeccas växthusliv

Följ med från första markarbetet rakt in i odlingssäsongen

Rabarberchutney – Godaste grilltillbehöret.

Vissa smaker och saker är förknippade med vissa årstider; som Hyacinter till jul, liljekonvalj till morsdag och jordgubbar till midsommar. Lika självklart är det att jag konstant under sommaren vill ha Hannas goda rabarberchutney till alla grilltillfällen i sommar. Jag vill höja ett varningens finger – den är beroendeframkallande! Men så fantastiskt, himmelskt god.

Dessutom är mina rabarber galet stora, och detta är ett sätt att använda de rabarber som blivit lite förväxta. Rabarberna kommer koka sönder och därför är det inte hela världen om de är lite ”träiga” i stammen. Här får nu världens godaste recept. Gör det och du kommer ha skapat dig ett nytt måste!

Rabarberchutney

Rabarberchutney:

500 g rabarber

2 st rödlökar

1 ,5 msk ättika 24%

0,5 dl vatten

5 dl socker

1 tsk mald ingefära (torkad går bra)

1,5 msk curry

2 tsk salt

1 st spansk röd peppar

10 st torkade aprikoser.

Hacka rabarberna i cm långa bitar. Blanda vatten, ättika och socker i en tjockbottnad kastrull. Koka detta i 10 min.

Häll i resten av ingredienserna; rödlöken, aprikoserna och den röda pepparen ska vara hackade, till exempel i en mixer.

Koka allt på svag värme i ca 30 min. Rör om då och då så att det inte bränner i botten.

Häll upp på rengjorda burkar.

Chutneyn håller länge och går även att frysa. Gott att servera till så väl grillat kött som till ost och kex. Jag gör ibland en grillsås där jag bara blandar grekisk yoghurt och några matskedar chutney, så har ni en vansinnigt god kall sås för dipp eller till tacosen.

Våren övergår till sommar.

Vinden är sval idag, jag går in igen och tar på mig en kofta. Kvällarna och ljuset är ljuvligt, att vara inomhus nu känns helt otänkbart för mig. Då är det så härligt att kunna sätta sig i växthuset, ibland bara för att sitta och titta och få doften av jord, tomater och blommande citrusträd. Ibland för att lyssna på en podd. Men ikväll får jag sällskap.

Jag har massor av sparris i min köksträdgård och i mina rabatter. Ett angenämt problem. Det är inte det minsta synd om mig att jag behöver äta det flera dagar i veckan såhär års.

Det som jag tycker är allra godast att göra med min sparris är att koka den snabbt i lättsaltat vatten. Servera med en klick smör, nyriven parmesan och pressa lite citron ovanpå. Rosta ett vitlöksbröd som man äter till detta, det gör att smakerna förhöjs än mer. Det ska vi äta ikväll. Sparrisen är min absoluta favorit i trädgårdslandet. Dessutom kommer jag att kunna njuta av egenskörden ända fram till midsommar.   

I växthuset är det fortfarande fullt med plantor som börjar längta ut. En del ska till köksträdgården, annat ska ut i rabatterna. Jag har både blommande och ätbart som jag odlat fram och jag blandar gärna i rabatten. Tycker det ger spänning och kontraster, att få blanda röd spetskål med jätteverbena och kronärtskocka. Zinnior med bladpersilja ger en härlig kontrast. Samt solrosorna i landet bland mina pumpor.

Nästa vecka skall jag plantera ut min kål. Många av er har frågat hur jag klarar mig mot kålmasken. Det gör jag inte alla gånger. Men jag ska ge er mina bästa tips på hur man minimerar problemet iallafall. Hoppas att du också får möjlighet att njuta av de fina kvällarna, oavsett om du har ett växthus eller ej.

Odla din egen sparris.

I skrivande stund kan jag i princip se hur det växer i köksträdgården, inte minst se min sparris komma upp ur jorden! Jag har olika sorter och de skiljer sig en del i färg och form, men även i smak. Jag kan omöjligt välja en favorit, alla är lika ljuvliga. Det härligaste är att jag vet att jag kommer kunna skörda sparris från mina pallkragar ända fram till midsommar i år. Att odla sparris är enkelt. Du ska i detta inlägg få mina bästa tips på hur du kan lyckas med sparris och aldrig mer kommer vilja vara utan din alldeles egna sparrisplanta!

Odlingsplats.

Sparris vill gärna växa i sandjord med högt PH, men den fungerar även att sätta i vanlig köksjord. Det viktiga är att jorden är väldränerad och att jorden är lätt genomtränglig för rötterna. Att odla i pallkrage är faktiskt att föredra. Det är för att pallkragar är väldränerade och att odlingslådor blir varma snabbare än marknivån blir tidigt på våren. Det gynnar starten. En sparrisplanta kan bli mycket gammal, men man bör inte odla sparrisplantor på samma ställe mer än 15–20 år. Så plantera sparris på olika platser om du ska föryngra dina plantor och köpa nya och fler.

Plantering.

Sparrisrötter är mycket känsliga och går lätt av, därför är det viktigt att man väljer plats med omsorg och att man inte flyttar dem hur som helst. Man planterar sparrisrötterna på våren och gärna tidigt. Gräv ner rötterna ca 20 cm och sätt dem i djupa fåror med ca 40 cm radavstånd. Lägg näringsrik kompost i botten som bildar en ås, och lägg sedan ner sparrisrötterna och sprid ut dem som en solfjäder. Vattna ordentligt och täck sedan med jord.

Skörd.

Första planteringsåret ska du inte skörda någonting, då måste sparrisen få växa till sig. Tålamodsprövande, men ack så viktigt! Andra året likaså, men på det tredje året kan du skörda litegrann. Se till att bara ta hälften av skörden och att du skördar max 10 dagar i rad av sparrisen som tittar upp. Fjärde året och året efter det kan du skörda fram till midsommar, men aldrig längre än så. Efter midsommar måste plantorna få samla kraft inför nästa år och gå upp i vippa.

Lycka till med din sparrisodling!

Sticklingar – trädgårdens bebisar.

Nu har vi en tid där knoppar brister och tillväxten är otrolig. Jag går här i min egen trädgård och förundras över hur det kan hända så mycket på så kort tid. Att den grå trädgården på några veckor blir full av liv och nyansen grönt återigen blir dominerande. Det är nu det också är gynnsamt att ta sticklingar, och det kan man ta på många olika växter! Idag ska jag prata lite mer om hur du själv kan ta sticklingar.

Sticklingar

Sticklingar från pelargoner är bland det allra enklaste, men jag brukar också ge mig på buxbom, rhododendron, hortensia och murgröna för att nämna några. Detta är ett enkelt, billigt och snabbt sätt att få nya och fler plantor. De blir som ett gäng små, nya medlemmar i trädgårdsfamiljen när man ser rötterna utvecklas och en liten pinne förvandlas till en hel buske. Som trädgårdens egna små bebisar.

Man kan göra på olika sätt när man tar sticklingar. Dels kan man sätta ner i torvbriketter, eller så kan man sätta ner direkt i jorden. De sticklingar som jag vill ha många av sätter jag ner flera i en kruka med jord, över krukan så trär jag på en plastpåse. Jag brukar också sticka ner en pilgren bland mina sticklingar, denna gren sänder ut ett ämne som stimulerar rotbildning. Det är ett bra tips att ta till!

Torvbriketter använder jag i de fall jag har känsliga, mjuka stjälkar som på t.ex. pelargon och hortensia, då dessa lätt kan ruttna. Jag fyller briketten med Rootit-gel och sticker sticklingen i den. Gelen skyddar ytan på stjälken från att bli angripen av svamp som gör att den i förlängningen ruttnar.

Vad jag alltid gör oavsett om det är i jord jag drar fram mina sticklingar eller om det är i briketter, det är att jag ser till att det aldrig torkar ur. Jorden måste hållas jämt fuktig. När man ser att det bildats rötter planterar jag om sticklingarna och klipper in så att det kan bildas nya grenar med mera. Prova detta hemma och du kommer bli beroende av att ta fler och fler sticklingar varje år, jag lovar!

Lasagneodling och hur jag återtog sandlådan.

För ett år sedan så skrev jag om min sandlåda, att jag har gjort om den till odlingslåda nu efter att barnen blivit stora och inte längre leker i den. Det visade sig att det var ett vinnande koncept på alla sätt. Jag kunde ifjol nämligen skörda mängder av finfina potatisar, bland mycket annat! Potatisarna var dessutom nästan helt rena från jord då de växt mestadels i sanden som är i botten på lådan. Vinn, vinn alltså!

När jag återtog sandlådan från mina barn så började jag att varva löv, grenar, kompostjord, gräsklipp och trädgårdsavfall om vartannat. Detta kallas lasagneodling. Efter något år har denna blandning sjunkit ihop och blivit mer och mer som jord. Efterhand som blandningen sjunker så fortsätter jag att mata hela hösten och vintern, fler lager med löv, grenar, gräsklipp och så vidare.

Nu på våren när jag så småningom skall börja odla i sandlådan igen så fyller jag på med fin planteringsjord på toppen. Detta så at jag har något att så eller plantera ner mina plantor i. Efterhand kommer rötterna växa sig ner på djupet och där kommer de finna fin näring i den nya jorden som lasagneodlingen har gett.

Barnen har inte klagat en enda gång över att jag tagit deras sandlåda. Däremot vill de väldigt gärna vara med att bestämma vad som skall odlas. Det har jag inget emot, då det för egen del innebar att jag fick ca 7 kvm extra odlingsyta och för deras del kan innebära att ett odlingsintresse kanske kan börja växa.

Har du en sandlåda som står outnyttjad, så gör om den till odlingslåda med minimal kraftansträngning. Hett tips från mig! Och är du osäker på hur du ska börja, då tycker jag att du ska läsa om hur jag startade min lasagneodling!