Detta inlägg borde jag inte skriva, det inser jag redan. För jag har aldrig lyckats helt perfekt med mina tomater. Varje år lyckas jag till 90%, aldrig helt 100%. Jag kan absolut säga att jag är växthusexpert. Att jag är en jäkel på trädgård och odling. Därför kommer jag inte ge mig innan jag även kan titulera mig som tomatproffs. Men vägen dit är krokig för mig.

Jag vet hur jag skall göra i praktiken men ändå blir det inte som jag tänkt. Jag får alltid pistillröta på några av mina tomater. Det är en svart fläck som gör att tomaten ruttnar från undersidan.

Pistillröta beror på att man har vattnat ojämnt och att växterna har fått kalciumbrist. Kalciumbristen visar sig omedelbart på växterna, därför är det inte så lätt att justera detta i efterhand. Det gäller att man är med från början. Med att vara med från början menar jag att man får ha en gödning som innehåller mycket av kalcium. Kalcium gör att växten kan transportera näring från rot till topp.

Jag började göda för sent, jag inser det, pistillröta kan man få om det är för fuktig luft eller ojämn bevattning. Jag kunde häva angreppen på mina tomater genom att tillföra aska som jag tog från kaminen. En deciliter per planta, en gång i månaden. Det har gjort att jag inte har fått fler nya tomater med röta.

Nu toppar jag mina tomater. Det är för att kraften inte skall göra att plantan växer på höjden och kraften går åt till det, utan nu vill jag att kraften skall gå till att alla tomaterna skall hinna bli stora och mogna innan säsongen är över.

Jag sparar även frön nu på de sorter som har blivit årets favoriter. Jag pillar ut några frön av var sort och lägger i en servett som jag viker ihop och förvarar i skafferiet på en torr och mörk plats. Det kommer bli fina plantor till nästa år.

Att kunna plocka sina solvarma tomater och servera till kvällens middag är lyxigt. Mitt favoritsätt att äta tomater är i skivor med mozzarella, hackad basilika, samt lite balsamicodressing och flingsalt på toppen.

Vad kryddar till din vardag? Min vardag blir betydligt smakrikare, kryddigare och grönare om jag kan få använda mina egna kryddor i matlagningen. Detta förgyller den enklaste vardagsrätten till oanade höjder. Dessutom är det så enkelt att torka sina egna kryddor, och bästa tiden för det är just nu.

Oregano, timjan och rosmarin, för att nämna några av de kryddor jag torkar. Persilja, basilika och dill hackar jag och fryser in. Jag tycker att det smakar mer och behåller kulören bättre.

Man kan göra på olika vis när man torkar kryddor. Att hänga dem i små buketter upp och ner på en varm och torr plats är perfekt. Jag hänger mina i växthuset, och processen tar ca 1 vecka. När kryddorna är riktigt torra så lägger jag dem i en mixer och mixar tills att det blir småbitar.

Man kan också torka i ugnen om man vill påskynda processen, det har Hanna lärt mig. Man lägger ut kryddorna på ett bakplåtspapper på en plåt. In i ugnen på 50 grader och med luckan lite öppen, bara en lite springa. Kryddorna torkar då på ett par timmar.

Jag torkar även min chili och mixar dem när de torkat. Jag älskar att göra ett chilisalt som man kan ha i mustiga höstgrytor kalla dagar i höst och vinter. Då tar jag de torkade, mixade chiliflingorna, blandar med grovsalt och mixar det. Beroende på vilken chili det är tar jag olika mycket och mixar gärna olika chili med olika styrka för att få den perfekta blandningen.

Att fylla på i sina skafferier och börja hamstringen nu tycker jag är jättekul. Än härligare och lyxigare är det när man till vintern kan ta fram sina egna kryddor och grönsaker och få till en måltid med delvis egna framodlade grödor.

Nu är det så mycket som jag kan gå ut och skörda i min köksträdgård. Dessa kvadratmeter har verkligen levererat råvaror dag för dag, och år för år. Stora delar av året kan jag gå ut och plocka något från köksträdgården och använda mig av när det är matlagningsdags. Just nu är det inte svårt att lyckas med en gourmetmiddag hemma hos mig. Palsternackor, kål, sockerärtor, rödbetor och sallad i alla former och färger finns att tillgå! Men, min köksträdgård börjar bli sliten. Odlingslådorna har verkligen tjänstgjort väl, och det börjar synas nu efter fem år. Träramarna börjar ruttna och falla sönder. Därför har jag beställt några odlingslådor i cortenplåt.

Jag beställde dessa hos en plåtslagare som svetsat ihop efter mått som jag önskat. Jag bad om att göra odlingslådorna 5 cm bredare och längre än en vanlig pallkrage. Då kunde jag enkelt trä denna metallramen utanpå den uppruttnade träramen och på så vis inte behöva tömma odlingslådorna och riskera att min skörd skulle bli förstörd.

Jag har dessutom utökat med någon extra låda. Man kan aldrig få för många odlingsytor har jag märkt. I den helt nya lådan lägger jag gödsel från hästarna, gräsklipp och kompost. Detta fyller jag upp med till ¾ delar. Resterande lägger jag jord på.

Jag kan börja odla i denna direkt. Odlingslådans innehåll kommer packas ihop och jag kommer behöva fylla på med mer jord i omgångar, men det är ett snabbt och enkelt sätt att skapa mer odlingsyta. Cortenplåt valde jag för att jag tycker att det är ett vackert material, det kommer dröja många, många år innan dessa odlingslådor inte är dugliga längre. Förmodligen kan jag använda dessa hela min livstid. Dessutom är plåt ett material som värms upp av solen på våren och på så vis får jag en värmebädd tidigt. Smart!