Min fascination för blommor blir större och större med åren. Hur kan en liten knöl innehålla så mycket skönhet? Kan ni förklara det för mig? Dahlior som kan bli över en och en halv meter höga på några månader, fulla av de vackraste blommor i alla storlekar och färger. Älskade, älskade Dahlior.
Mitt första möte med Dahliaknölar var när jag en vinter lekte på min mormor och morfars loge. Där bland höet var Dahliorna väl gömda, för så väl barnbarn som för kylan ute på gården. Men jag och min syster hittade dem. Vi hackade ner knölarna och kokade en soppa på dem allihop där på logen, så som bara barn kan göra när dom leker. Mormor blev inte det minsta arg, jag kan inte ens minnas att vi någonsin pratade om det, eller att hon kommenterade det. Det är först nu, 25 år senare, som jag kommit på vad det var för knölar vi hittade där i höet.
Nu tar jag själv fram mina Dahliaknölar från mina gömmor, långt ifrån där barnen kan hitta dem. Jag planterar dem i växthuset, för då får jag några veckors försprång. Jag använder mig av stora hinkar, lägger knölarna på jorden och fyller upp runt omkring med mer jord. Ögonen på knölen måste vara uppåt och planteras grunt. I övrigt har dahlian inte så stora krav mer än att vattna, se bara till att låta det torka upp emellan.
Man kan absolut ha Dahlian kvar i kruka hela sommaren, men jag väljer att plantera ner det i min rabatt efterhand. Dahlior vill stå soligt till halvskuggigt i väldränerad jord.
Dahlian blir lika fin i bukett som på busken, och jag brukar plocka dahliorna i trädgården och göra arrangemang hela sommaren lång. Så otroligt vackert och det står så länge! Vilken Dahlia är din favorit?
Lämna ett svar