Rebeccas växthusliv

Rimfrost, snökristaller, islyktor och levandeljus, allt det som hör julen till. Vackra ting som är detsamma år efter år och som ständigt kommer tillbaka. Men året som passerade var åter ett år som inte var likt något annat. Ett år som hade så mycket förhoppningar med sig om att bli ett vanligt år. Ett vanligt år med frihet som min största förhoppning. Att vi skulle få lägga pandemin bakom oss och få återgå till det vanliga.

Under året har jag i stället lärt mig att vi inte längre kan ta förgivet att man kramas eller skakar hand. Att man sitter nära en vän som man som så länge inte sett men burit med sig i hjärtat och längtat mycket efter. Att chansa inte längre är ett alternativ och att man måste vara passiv fysiskt, men i stället kunna utrycka sig verbalt när inte längre kroppskontakt och en omfamning kan få vara det som talar.

Tänk vad vi människor har förmåga att anpassa oss till olika situationer, hitta nya lösningar och alternativa vägar. Så länge grunden är stadig och du vet vad man älskar så finns det möjlighet att finna nya vägar. Att det sitter så mycket trygghet i mig genom min familj, dem kan mig bäst, att ensam inte är stark. 

Det som också funnits som ett skyddande bomullstäcke runt mig när det blåst är min plats där jag kan få skapa och vara kreativ. Där ett frö kan växa och där grödor kan skördas. Jag tror att vi mer än någonsin behöver gå tillbaka till urmänniskan i oss. Vara nära naturen och det som är mest naturligt för oss. Så som det var när vi var jägare och samlare, där har vi grunden i vår överlevnad och existens. Den känslan får jag i växthuset och trädgården, där blir jag blir jordad och trygg. Oavsett hur mycket jag måste anpassa mig efter samhället i övrigt, så kvarstår det att jag kan gå ut och finna min fristad. Därför har växthuset och odlingen varit viktigare än någonsin i mitt liv.

Jag hoppas att du hittat din trygga plats, där du kan få skapa och känna dig tillfredställd.

Julen är den högtiden som min familj pratar mest om, alla i familjen tycker att pyssel och dekorationer är roligt. Hela familjen längtar och skriver önskelistor redan i augusti. Vi förbereder också med att göra kransar, julgodis, stryker gardiner och putsar fönster. Att göra en fin borddukning för julmiddagen tycker jag är det roligaste av allt.

Många precis som jag försöker förbereda så mycket som möjligt innan självaste julen, mest för att man ska hinna varva ner innan julafton. Trots det så finns det några saker som man behöver göra samma dag eller dagen innan, borddukningen är en av dem. Jag hämtar inspiration i material eller färg, när jag ser en vas eller en blomma. I år ska jag blanda färgerna ljusrosa och vinröd i min juldukning. Borddukningen blir inte lika traditionell som tidigare år utan mer modern, men det är bara roligt att dekorera med nya färger!

I min borddukning kommer jag använda mig av julroser i en ny tappning. Eftersom jag tröttnat på julrosen i kruka så använder jag den som en snittblomma. Som snittblomma kan man välja att använda den i vas eller att sticka den i en oasis. Det bästa med det är att den håller sig fin länge även som snittblomma.

Ofta när jag gör dekorationer använder jag mig av oasis, det hjälper mig att placera växten precis där jag vill ha den. I en vas kan de lätt kastas runt. Årets dekorationer på julbordet består av en lång bricka med oasis som jag gömt under mossa. Längst in arbetar jag med höjd men annars låter jag dekorationen vara platt längst med bordet. Jag dekorerar brickan med kottar, hyacinter, taklök och äpplen. Sedan stack jag ner två ljushållare i oasisen, så att jag kan dekorera även med levande ljus som gör det ännu vackrare.

Jullunchen hos oss består av ägg och sill, den serveras årligen i växthuset. Efter jullunchen tar vi ett julbad i badtunnan innan festligheterna fortsätter.