Jag sitter i trädgården, tittar på mitt växthus och andas in den höga luften. Det är höst och det känns. Mörkret har börjat sänka sig och filten om mina axlar ligger som en varm avskiljare mellan den fuktiga kvällsdaggen och min, än så länge, varma hud. Kvällarna har blivit kortare och svalare, snart sitter jag inte längre i trädgården utanför växthuset utan kryper i stället in i växthuset och tänder ljus för att finna ro.

I åtta år har jag varit växthusägare. Det känns som den tiden började igår. Jag stod där och monterade de sista glasen på växthuset och hade ett förväntansfullt bultande hjärta. Ett hjärta som hade mer odlarglädje och optimism än vad som ryms i en människas kropp.
Odlingsglädjen och optimismen har hållit i sig och jag har älskat mitt växthus i alla årstider, år efter år. Det kommer jag fortsätta göra. Jag kommer fortsätta odla, jag kommer fortsätta vara optimistisk och förhoppningsvis kunna sprida odlarglädjen vidare men nu är det dags att sätta punkt för mitt bloggande. Åtminstone för ett tag.
Jag ska prova att dela med mig av min kunskap, misslyckanden och erfarenheter på andra sätt. Exakt hur, var eller när vet jag inte. Jag vet bara att det är dags att avsluta detta kapitel och när man stänger en dörr, eller tillfälligt drar igen den, så öppnas sannolikt en annan dörr. Jag hoppas på det!
Tack alla ni som följt mig, som tittat in här, kommenterat och inspirerat!
Vi ses på min Instagram om ni vill – @rebecca_stromblad, på Willab Gardens Instagram – @willabgarden, eller på min och Hannas Facebook sida – Willab Gardens podcast – Hanna och Rebeccas trädgårdsliv och för allt i världen… glöm inte lyssna på Podden! – Hanna och Rebeccas trädgårdsliv
Allt gott och må väl,